KÖRUNDAÄSSJAN

Intill Järnåldershuset har föreningen byggt en gedigen utomhussmedja. Själva ässjan behövde fixas till, och det hjälpte jag till med. Ässjan konstruerades sommaren 2000, och testades hårt under marknaden 12-13 augusti. Den fungerade bra...

Grundkonstruktionen är skäligen enkel, och är gjord så att man kan köra både med bälg och fläkt. Vill man så kan man ju bygga en liten ställning, och vips så har man en fältässja för en mycket liten peng. I Körundafallet så sitter ett rakt rör ut till fläktanslutningen så att man kan rensa ut den vägen också. Den fläkt som finns till hands där är faktiskt batteridriven, eftersom elström inte finns på platsen. Nu är ju tanken att mest köra autentiskt med bälgarna, men i den mån man kör ensam så kan det vara bra med möjlighet till fläkt också. Bromstrumman som utgör forma är från en Toyota, och urvalskriteriet var djupet och materialtjockleken vid luftinblåset. Fläkten är en motorrumsfläkt från Biltema a´149:-. Då är den i plast, så det ställer lite krav på både avstånd till elden och hantering i övrigt, men i alla fall. Totalkostnaden blev inte många hundralappar.

Som synes på bilderna så är det en bit tvåtums avgasrör som jag skurit upp och gjort en stos som fästs mot bromstrumman med några bultar. Där finns också en liten hylla svetsad där ett utbytbart galler av 8 mm fyrkantjärn ligger. Det blev rätt lagom för att hålla koksen på plats, och med lite flödesbegränsning på fläkten så känns det rätt hyggligt dimensionerat. Den som brukar rota i köket kan också känna igen en gammal långpanna som fick ett nytt liv i det här sammanhanget. En bonus där är att den är emaljerad och inte rostar så lätt.

När det gäller bälgdriften så lärde vi oss att utblåset från de båda bälgarna inte bör understiga 25-30 mm. Det Y-rör som leder luften från bälgarna in i forman svetsade jag ihop av några bitar 25 mm järnrör utan vidare krusiduller. Lite testblåsning visade då att när man blåser från ena hållet så vill en stor del av luften gå tillbaka till andra bälgen i stället för in i forman. Lösningen på det blev att jag skar upp hela Y:ets gemensamma rör efter hela längden och svetsade in en avskiljande plåt så att varje bälg har sitt eget inblås. Dessutom blir det ju mindre tvärsnitt sista biten, och det ger bättre skjuts åt luften.

Den befintliga stockkonstruktionen är fylld med singel, där den nya ässjan vilar på en bädd av eldfast tegel med stenar som inramning. En stabil konstruktion, som nog kan hålla i många år.

Härden ovanifrån. Det böjda röret på bilden är ersatt mot ett rakt.		Så här ser det ut underifrån. Y-röret hålls på plats av en bockad gängad stång.		Så här ser hela ässjan ut i färdigt skick.

HOME